Jag brukar normalt inte ryckas med så mycket i diskussionerna om olika sociala medier, vilken plattform som gäller för stunden och vilka upprörande förändringar som är aktuella (upprörs av själva förändringarna gör jag dock definitvt!). Men på sistone har jag kommit på mig själv med att allt oftare känna någon form av uppgivenhet när det kommer till min egen relation till sociala medier.
Det har ingenting med beroende och ett behov av att minska skärmtiden och intrycken att göra, även om det egentligen ändå skulle vara skönt, eftersom mycket av det jag ser i mina flöden gör mig illa till mods på ett eller annat sätt, eller bara stjäl energi, helt enkelt.
Nej, det har snarare att göra med att det känns som att jag inte har något val. Som småföretagare, och dessutom en person inom kreativ verksamhet, är det nästan otänkbart att inte vara aktiv i sociala medier. Samtidigt har det blivit allt svårare att ens nå ut till de följare man redan har, än värre att hitta fram till en ny publik. Tanken är väl att man ska tvingas betala för att synas, men det fungerade inte ens tidigare, enligt min erfarenhet, så det har jag inte för avsikt att ge mig in på igen. Men numera finns det ändå nästan inget annat sätt att synas, få och hålla kontakt med kunder och vara delaktig i sitt nätverk än att ha en närvaro i sociala medier.
Var ska jag ens vara nuförtiden? Som de flesta andra har jag genom åren testat många olika plattformar, i olika faser varit aktiv på dem i varierande grad, följt med strömmar, hängt kvar, försökt att vara konsekvent men ändå ständigt testa nytt för att hänga med i de konstant föränderliga villkoren. Och min upplevelse är väl mest att det, trots den tekniska utvecklingen och allt mer avancerade appar, bara blir allt mer användarfientligt att skapa och publicera inlägg.
Jag gillar dock fortfarande idén som alltid har lockat mig: att kunna dela med mig av mitt aktuella till många personer på en gång och slippa berätta samma sak om och om igen (fast det håller inte längre, då folk ändå inte kollar eller får se ens inlägg i flödet utan skriver och frågar personligen ändå), att kunna vara hyfsat uppdaterad med bekantas liv även när vi inte hörs så ofta (fungerar inte heller längre, då nästan ingen postar något) och inte minst möjligheten att dela intressanta saker med sin umgängeskrets utan att för den skull behöva pracka på enskilda personer länkar och oönskade tips (jag har själv mycket svårt att hantera sådant när jag får det frekvent, särskilt från personer som egentligen inte känner mig, och jag kände länge ett krav på mig att läsa alla artiklar, kolla alla länkar, kommentera alla tips jag fick, trots att de inte alls berörde mig egentligen).
Facebook har jag varit trött på länge. Där skulle jag kunna tänka mig att bara ha kvar mitt privata konto mest som en adressbok, med möjligheten att hålla kontakt med bekanta, ta del av angelägna gruppers diskussioner och ibland kolla upp någon person eller sida. På grund av att jag har ett företag känner jag mig ändå tvungen att också ha en företagssida, dels för att det är via Facebook som företagsverktyget finns, det som ska göra det enkelt att sköta det administrativa, schemalägga inlägg och dubbelposta på flera plattformar och sidor, men som i praktiken bjudit på alldeles för mycket strul och frustration, och många gånger slutat med att jag ändå tvingats göra jobbet två eller rentav ännu fler gånger för att lyckas posta det jag vill så som jag har tänkt mig det.
Instagram har jag alltid trivts bäst med, dels för att jag upplevt det som en mer vänligt sinnad miljö där jag kunnat välja att följa konton som erbjudit fina bilder och genuint positiva upplevelser. Med tiden har det dock kommit att handla allt mer om rörlig bild, vilket är något jag själv varken vill lägga tid på att titta på eller skapa, så då blir vrån där sådana som jag uppehåller oss allt trängre med tiden. När det nu ryktas om att till och med ens profilsida helt kommer att förlora den kvadratiska grund som alltid styrt mitt bildskapande på denna plattform tappar jag sugen än mer.
Samtidigt har jag inte varit särskilt aktiv sedan jag bytte inriktning på min kreativa verksamhet. För närvarande har jag sällan något att visa upp i bildväg. När nu allt ändå förväntas vara i videoformat kan man lika gärna förflytta sig helt till Youtube, vilket mer eller mindre är vad jag kommit att göra. Mitt nya fokus på min Youtube-kanal och boken jag skriver är dock betydligt mer personligt än Joxe Stilfigurer, så jag har övervägt att skaffa ett separat konto på Instagram för att kunna posta uppdateringar om denna verksamhet någonstans. Men tanken med det skulle ju i så fall vara att dra publik till Youtube och den kommande boken, och om ändå ingen upptäcker en på Instagram är det förstås ingen poäng med det heller. Och främst skulle väl detta Instagram-konto ändå skapas för att möjliggöra en kanal ut på Threads.
Threads är i teorin den typ av socialt medium som borde passa mig bäst. Där slipper jag helt lägga något krut på att ackompanjera mina tankar med bilder, rörliga eller stillastående. Men av någon anledning har jag aldrig lyckats komma överens med mikrobloggar, och inte bara för att jag företrädesvis skriver långt (uppenbarligen!), utan även för att dessa plattformar påminner mig om de sämsta sidorna av verklighetens sociala liv. Jag hittar helt enkelt aldrig in i gemenskapen. Det tycks sällan finnas några som tänker som jag, som jag vill följa eller som vill följa mig där. Och jag upplever mest att jag ser folk antingen slänga ur sig enkla frågor som hade kunnat besvaras med en snabb nätsökning (antagligen för att väcka engagemang?) eller ger uttryck för illa dolda trångsynta och dömande kommentarer om andra människors egenskaper och val. Så hur länge skulle jag ens vara motiverad att försöka? Förmodligen skulle det vara bortslösad energi att dra igång något sådant.
Helst skulle jag bara ha min egen blogg att styra allt till. Här får jag uttrycka mig i text, bild eller film precis efter egen smak och det behov jag har för stunden, och jag slipper kämpa för att synas i några flöden. Men hur får man ens någon att hitta till en blogg nuförtiden?! Dessutom har jag sedan ett tag tekniska problem som gör att även bloggen känns smått fientligt inställd till mig med alla sina krångliga tillägg. Det tillägg som möjliggör att man kan prenumerera på blogginlägg blev snabbt föråldrat och en säkerhetsrisk, och jag har inte hittat någon alternativ lösning än. (Själv använder jag fortfarande rss-läsare för att följa bloggar, men det är det nog inte många som ens vet hur man gör längre.) Och det tillägg som skulle stoppa spamkommentarer så att jag inte ens behöver få dem till granskning var så effektivt att ingen kunde kommentera alls, så jag var tvungen att lätta på skyddet just för bloggen, med följden att jag måste ödsla tid och kraft på ständiga mejl om spamkommentarer som ska granskas. Att stänga av eller i alla fall begränsa möjligheten att kommentera än mer känns fel, för tanken är ju att jag ska interagera med mina följare.
Någonstans på sociala medier måste jag ju fortfarande nästan finnas, för att ha kontaktvägar för nya bekanta och människor som vill nå mig i egenskap av kreatör och företagare. Många gånger är ju även chattfunktionerna som följer med en klart smidigare ingång till samtal än mejl och kontaktformulär på en hemsida. Jag vill fortfarande hänga med, se vad mina vänner gör, följa intressanta personer och verksamheter, ha en möjlighet att dela det som är viktigt för mig och ge min syn på verkligheten. Och jag kommer nog även fortsättningsvis att emellanåt posta händelser av mer personlig karaktär på Instagram, men jag har inte den minsta lust att slå knut på mig för att anpassa det jag gör efter ständigt förändrade visningsvillkor och algoritmer.
Så jag vet inte alls just nu. Att fortsätta planlöst som nu är ju också ett beslut, antar jag.
