Tankar efter novemberutmaningen NaNoWriMo

Eftersom skrivutmaningen NaNoWriMo var så givande förra året hade jag redan i augusti bestämt mig för att ägna november åt att delta i den även i år. (Läs tidigare inlägg om mitt NaNo-äventyr här.)

Redan dag 2 av de 30 bestämde jag mig dock för att inte satsa på kvantitetsmål över huvud taget, eftersom jag visste att allt annat jag också hade på gång skulle stressa mig och ställa till problem med beslutsfattande och prioriteringar. Allra först hade jag faktiskt tänkt försöka uppnå 1667 ord varje dag, vilket är det genomsnittliga antal ord som behövs för att nå totalmålet 50000 ord under månaden. Det skulle även ge mig det i mina ögon mest svåruppnåeliga av alla de små virtuella belöningsmärken man kan samla på sig under utmaningen. När jag tog mitt förnuft tillfånga insåg jag ändå att det klarade jag ju inte ens förra året när jag trots allt skrev en bit över 50000 ord totalt.

Den här gången var förutsättningarna annorlunda, med en massa annat att göra parallellt med skrivandet, så för att inte helt behöva ge upp det roliga jag sett fram emot beslutade jag mig för att ha som huvudsakligt mål att i stället skriva något litet varje dag. På så sätt skulle jag i alla fall fortfarande ha möjligheten att nå målet att ha rapporterat in något varje dag under utmaningen. Detta nya mål skulle frigöra tid och ge mig möjlighet att återgå till att redigera klart den första boken, och helst också ta itu med allt annat som rörde den fortsatta processen den.

Mitt resultat i NaNoWriMo 2024. Totalt 22906 ord blev det. Klart mer än inget alls i alla fall!

Skrivandet gick sedan rätt trögt och jag var ganska oinspirerad, men jag höll disciplinerat fast i vanan att skriva lite varje dag. Den plötsliga peaken i antal ord som syns den 16:e berodde inte på ett plötsligt idéflöde utan bara på att jag bestämde mig för att slå ihop det idédokument där jag skrev mer lösryckta textavsnitt med det manusdokument där jag försökt att bara skriva löpande text i hela kapitel. När nu själva idén med skrivutmaningen är att räkna totala antalet skrivna ord måste ju ändå alla tas med! På detta vis blev det också lättare att hålla koll på både totalsumman och ökningen dag för dag. För övrigt brydde jag mig fortfarande inte nämnvärt om resultatet.

Sista veckan fick jag dock en liten knäpp igen, när jag just släpat mig över 20000 skrivna ord och började se 25000 (och nästa lockande belöningsmärke) som ett nåbart slutmål. Om jag bara skrev 1000 ord om dagen skulle det vara lätt gjort! Men då blev det omedelbart så mycket press över det hela att jag mest bara satt och petade i texten jag redan skrivit och inte alls hade några idéer som drog igång mitt skrivande. Och den stora skillnaden mot förra årets bok, som jag kunde skriva så lätt och snabbt, var ju att jag då hade en klar bild av den i huvudet och att det fanns hur mycket stoff som helst att bara välja bland när jag satte mig med texten. Med den andra boken har jag fortfarande inte ens för egen del kommit fram till vad “lösningen” är, så hur skulle jag kunna börja redogöra för den då? Givetvis blir det pressat att försöka tänka fram något sådant på kort tid.

Fokus låg som sagt samtidigt egentligen på att redigera den första boken så att den skulle bli redo att visas för “min” redaktör (vilket jag hoppas kunna återkomma till senare, och helst inte alltför långt fram i tiden). I själva verket blev det dock nästan inget alls av den varan på ett bra tag igen, dels på grund av att jag tappade vanan för ett slag och genast blev lite rädd för manuset igen, dels på grund av att jag var mer eller mindre överväldigad av “för mycket av allt hela tiden” för att ens hinna öppna dokumentet.

Min kreativitet och arbetstid lades under månaden i övrigt främst på videoproduktion, vilket i sig inte var fel, eftersom det numera kommit att bli ena halvan av min kärnverksamhet. Eller ska det rentav räknas som mitt huvudfokus? Jag började fundera på om jag vill se mig som, eller i alla fall jobba mot att bli, huvudsakligen youtuber med böcker som biprodukt, eller författare med Youtube som marknadsföringskanal — eller en perfekt symbios mellan de båda delarna? Jag som egentligen inte är gjord för att göra mer än en sak i taget! Samtidigt kan det ju vara ett bra upplägg, för sannolikheten att jag ska ha lust att jobba med åtminstone en av delarna varje dag är större än att jag ska ha motivation att nöta på med samma sak för jämnan. Hur som helst kändes det som en bra fråga att ställa mig och att ha i bakhuvudet, även om själva etiketten i sig inte har någon betydelse för mig, vad jag vet i alla fall. Den skulle förstås kunna påverka både min syn på mig själv, hur jag pratar om min kreativitet, hur jag framställer mig utåt och i förlängningen vilka möjligheter som dyker upp till vägar vidare.

Just nu blir det dock förmodligen lite paus för den andra boken. Visserligen har jag vanan inne att åtminstone öppna dokumentet regelbundet, så det kan bli svårare att återuppta arbetet senare, men just nu måste utmaningen få vara att våga mig in i det första manuset igen. Det är ju så nära! Ja, förutom att jag nu när en faktisk redaktör står och trampar i farstun börjar få lite panik, tycker att allt jag skrivit är uruselt och bara vill skriva om allt. Eller, vill och vill, jag önskar att jag magiskt kan få det att bli annorlunda redan som det är, antar jag.